Ola Hansson (1860-1925) var en svensk poet, novell och romanförfattare, journalist och kritiker. Få svenska författare har blivit lika utskällda som Ola Hansson och mest uppmärksamhet och kritik fick han för prosaverken Sensitiva amorosa (1887), Ung Ofegs visor (1892) och Parias (1890). Verken skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Han avled den 26 september 1925 i Buyukdere vid Bosporen, Turkiet.

Ola Hansson debuterade 1884 med “Dikter”. Han knöt tidigt flera litterära kontakter, bl.a med Victoria Benedictsson, Axel Lundegård, Herman Bang och Stella Kleve (Mathilda Malling) och tillsammans med Benedictsson, Lundegård och Kleve kom han att grunda litteratursällskapet Det Unga Skåne. 1889 gifte sig Ola Hansson med författaren Laura Mohr, som författare känd under pseudonymen Laura Marholm. Tillsammans flyttade de först till Berlin, där de tänkt sig göra litterär lycka. De lämnade dock Berlin efter en kort tid och bege sig via Paris och Meudon till St. Légier vid Vevey i Schweiz. Där stannade paret i ett drygt halvår och Hansson förtsatte här sitt författarskap och skrev Resan Hem. Resan en självbiografisk roman i två fristående delar. 1891 prövade paret att leva i Skåne – där Ola Hansson var född – men reste snart vidare till Mohrs familj i Riga och därifrån till Berlin. Hansson var litterärt produktiv, blev snabbt berömd i Tyskland – där han gjorde sig mest bemärkt som en eminent essäförfattare –  och 1892 var både Ola Hansson och Laura Marholm auktoriteter i den tyska pressen. August Strindberg besökte samma år parets hem, som blivit en samlingspunkt för tidens unga författare. Strindbergs visit blev dock en  katastrof och vänskapsbanden mellan Hansson och Strindberg bröts definitivt.

1893 flyttade paret till Schliersee i Oberbayern där de stannade till 1899. Båda makarna fortsatte att vara litterärt produktiva samtidigt började båda – möjligen till följd av att deras ekonomi blev allt mer katastrofal – utveckla paranoida drag. Makarna konverterade 1898 till katolicismen, flyttade 1889 till Munchen, där de båda fortsatte att vara mycket produktiva samtidigt som båda utvecklade ett kraftigt alkoholberoende och visade prov på allt tydligare paranoida drag. Mohr kom 1905 att tvångsinterneras då hon ansågs “samhällsfarlig” och diagnostiserades med  “svårartad paranoid psykos”. Hansson gjorde vad han kunde för att få sin hustru fri och lyckades med det i september samma år. I samband med detta förvisades paret från Bayern i tre år.

Paret flyttade efter 1905 runt i Europa med ett fåtal längre stopp bl.a  i Meudon 1909-1916 och i Berner Oberland i Schweiz 1916-1918. Under denna tid fick Hansson ett statsstipendium förmedlat av Svenska akademien och blev även förste mottagare av Frödingstipendiet 1913. Under denna tid skrev Ola Hansson ett flertal förvirrade brev till svenska institutioner, bland annat till Esaias Tegnér d.y. i Svenska akademien vari han krävde nobelpris för sig själv och sin hustru. 1919 flyttade paret till Danmark – där de övervakade utgivningen av Hanssons Samlade skrifter. De bodde därefter en kort tid i Skåne innan de reste söderut. Mellan 1922 och 1924 tog sig paret via Schweiz, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Grekland till Buyukdere norr om Konstantinopel. Här hann Hansson 1925 utge verket Psyke innan han avled samma år troligen i sviterna av brusten blindtarm. Han begravdes under högtidliga former på Norra kyrkogården i Lund. Laura Marholm flyttade efter begravningen till Lettland.